Två sjuka barn & ett stycke frisk mamma. Än så länge…

Idag fredag, min och barnens lediga dag tillsammans, började som den brukar göra – med en glad Liv i min säng runt 06.00 snåret… som sagt, inget ovanligt. Det ovanliga i situationen var att jag kände mig pigg & utvilad vilket fick mig att inse att jag sovit oavbrutet hela natten. Jag minns inte senast när det skedde. Men det hör inte hemma i det här inlägget.

Lukas sov som vanligt som en stock. Undrar hur länge han kommer att behaga sova om mornarna som tonåring nu när han redan som 5 åring är som en död sill?

Vet inte vad klockan är när han vaknar och jämrande sätter sig upp i sängen, tittar på mig och säger
Det här är ju konstigt, jag har ont i huvudet… Så här brukar jag ju inte känna mig mamma”.
Jag tog fram datorn, satte på hans favoritfilm, smurfarna, och bäddade ned honom i soffan. Där fick han ligga medan hans mor slängde in mer ved i kaminen för att sedan ta sig an frukosten.

Liv, som fortfarande var så där pigg som hon brukar vara, hängde på mig i köket. Vi gjorde havregrynsgröt och bananplättar. Det var en riktig mysmorgon utan konflikter och med en frukost som mer var som en lunch, både tidsmässigt & matmässigt.

Någonstans mellan då och nu gick jag upp och satte mig med företagets faktureringar, bad barnen att låta mig vara ifred ett tag med motiveringen att jag då skulle bli klar snabbare så att vi kom iväg till stora stan Visby (biblioteksbesök, fika med moster & simskola för Liv).
Till min förvåning försvann de in på sitt rum och det blev alldeles tyst… Jag menar verkligen tyst.  Fridfullt tyst, inte oroväckande tyst. Efter ett tag tassade jag in till dem och fick se en syn som får en moders hjärta att smälta lite extra… I Lukas säng ligger två lintottar och sover så sött bredvid varandra. Jag böjde mig ned för att känna på Liv, hon var stekhet.

Se där, bara att avboka dagens projekt…

Lukas vaknade, frös och sa att han nog trodde att han skulle kräkas. Inget kräk kom. Jag satte in min fina pojk i duschen där han knökade ihop sin spätiga 5- års lekamen i ett emaljerat fat modell större men ändå för litet. Där satt han och strilade varmvatten över sig och ville inte alls komma ut till ”kylan”.

Lukas förvånar mig ibland. Liv ville ha glass så jag ställde mig och gjorde en extra krämig smoothie som jag sedan serverade oss. Lukas beklagade sig först och sa att han ville ju ha riktig pinnglass.Konversationen lyder som följer:

Mamma, varför kan inte jag en riktig pinnglass för?
– För att vi har ingen riktig pinnglass hemma och hade vi haft det så hade jag inte velat ge den till dig för din kropp är sjuk idag och har fullt upp med att mota bort din feber, huvudvärk och ditt illamående. Om jag skulle ge dig en pinnglass så skulle din kropp få ännu mer jobb med att ta hand om den också och kanske skulle det ta längre tid för dig att bli frisk då.
– Jaha mamma (
stort leende). I sådant fall så… tack!

Fina Lukas min!

Annonser
Categories: Älskade barn | Etiketter: , | 1 kommentar

Inläggsnavigering

One thought on “Två sjuka barn & ett stycke frisk mamma. Än så länge…

  1. Malin

    Krya på småttingarna och hoppas du håller dig frisk!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.

En annan du

Petra Krantz Lindgren skriver om föräldrar och barn

Den onda badankan

Only dead fish follow the stream...

365 eko

Småbarnsmamma genuint skräckslagen inför framtiden vad gäller klimat och miljö.

Vilda barn

Only dead fish follow the stream...

%d bloggare gillar detta: