Fortsättning på förra inlägget – att känna tacksamhet!

Hej alla

Efter jag skrivit förra inlägget så har mycket fallit på plats inom mig. Jag är inte riktigt lika stressad längre. Eller rättare sagt, jag läser av mig själv bättre nu och kan stoppa stressen innan den eskalerar allt för mycket.

Jag är så oerhört tacksam för vad jag har. Jag behöver inget annat för att vara lycklig. Det är endast min egen hjärna som har en tendens efter att sträva mot sådant som jag ännu inte har (människans gissel genom tiderna). Exempelvis ett till barn. Varför då? Jag har begåvats med två underbara små människor som finns i mitt liv. Jag behöver inte sträva efter ett till barn. Händer det så händer det och då blir jag ännu lyckligare. Men händer det inte så är jag ändå lycklig för jag har redan det bästa man kan tänka sig – En fin liten familj som alla älskar mig och jag älskar dem så oändligt mycket.

Livet med min man, ”Svarte Petter”, känns bara bättre och bättre. Vi har haft en del svåra år, men det har gjort oss starkare, vi har lärt känna varandra utan och innan och jag älskar honom bara mer och mer för varje dag som går.

Jag bor i ett land där det är fred och jag behöver aldrig bekymra mig över om pengarna ska räcka till mat i morgon också. Mitt största bekymmer i matvaruaffären är hitta ekologiska produkter med så lite tillsatser som möjligt.

Min egen uppväxt har varit trygg och jag har en mamma och pappa som älskar mig och som gett mig självkänsla i att jag duger som jag är. Jag har aldrig behövt prestera för att duga (hm, det skulle vara volleybollgymnasiet då om du läser detta pappa. Men det är preskriberat :-))

Jag har ett eget företag och kan styra över min egen tid, perfekt när man har småbarn. Jag bor i ett lugnt litet samhälle i en lagom stor villa med tillhörande torp och en härlig parktomt. Allt inhägnat med gotländsk tun och med en å som slingrar sig längs med tomtgränsen. Vi har en sjö också eller gotlänningarna envisas med att kalla det träsk vilket nog får många oinvigda att se sumpmark med krokodiler framför sig. Verkligheten är en vacker sjö med fin badplats med sandstrand och bryggor och fina små gömda vikar med flatmarkshällar dit jag brukar ta mina barn & hundar att leka och bada om somrarna.

Jag är så otroligt tacksam över allt det här. Jag glömmer bara bort det ibland…

 

höstVårt torp & Petters fina egenhändigt byggda stenmur

tilda badar
Älskade Tilda

DSC04516
Syrran och alla jyckar en varm sommardag vid träsket

familj
Min familj
oktober 2008

 

Categories: Övrigt | Tags: , , | 3 kommentarer

Stressa lagom…

Hej alla. Det var länge sedan jag skrev något här inne. Tiden rusar iväg, full fart framåt och jag har bitvis svårt att hänga med på tåget. Funderar över meningen med livet…

Någon klok sa en gång:

Minns igår,
glädjs åt idag
och hoppas på i morgon

Visst minns jag igår och hoppas på i morgon, men varför är det så svårt att glädjas av idag egentligen? Jag erkänner att jag själv har svårt att stanna upp och bara vara i nuet. Det är så mycket tankar i huvudet hela tiden, så mycket som ska hinnas med för att få vardagen att gå ihop att det är svårt att fokusera på vad jag egentligen vill, vem jag är och hur jag vill leva. istället blir jag till en maskin som varvar mellan tomgång och rutin.

Jag inser att jag kommit in i en period av stress av den psykologiska sorten. Det har nu gått så långt att jag blir stressad av att vara stressad för jag vet hur negativt stressen påverkar min kropp. Förstå hur sjukt det är att stressas av att jag vet att det inte är bra att stressa. Det är som ett enda stort ekorrhjul i hjärnan ibland.

Min kära Petter berättade att han, när han var själv hemma en kväll förra veckan, blev stressad av att han då hade tid att vila och bara vara med sig själv. Varför lägger vi förväntningarna på oss själva och på livet orimligt högt?
Något som är oerhört svårt är att bibehålla uppmärksamhet på det man gör. Det är lätt att allt bara blir till en sträcka för att nå framtiden. Jag kan göra listan lång för egen del…Borsta tänderna är tråkigt, så då kan jag ju lika gärna göra något annat samtidigt. När jag äter utan mänskligt sällskap så gör jag oftast något annat vid sidan av som att kolla posten, läsa en bok eller slötitta på dumburken som har återerövrat vårt hem igen. För att inte tala om alla böcker och tidningar som ligger på toaletten och väntar på mina toalettbesök.

Det värsta är att jag har så mycket kunskap om hur stress påverkar kroppen och om olika sätt att hantera stress för att må bättre. Ändå så hamnar jag här. Stressen är lömsk, den kommer smygandes och trappas sakta upp så att man inte riktigt märker av den och istället blir mer och mer stresstålig. Men det finns gränser för vad kroppen orkar och jag är nära den gränsen nu.

Igår tog jag mig för första gången på ett halvår tid att sätta mig ned och andas medvetet och göra några yoga övningar. Helt otroligt resultat, efter bara några minuter så känner jag hur pulsen går ner och andningen blir djupare och hjärnan klarare.
Jag har varit så stressad att jag inte tagit mig tid för avslappning, för att avslappning i sig har stressat mig. Jag som egentligen känner min kropp väldigt väl har under hösten missbrukat mitt eget förtroende.Istället för att andas ordentligt har jag speedat på mig själ med mer kaffe. Utåt sätt så verkar jag nog ganska lugn och sansad, men inombords kör jag maratonlopp med mig själv.

Kväll efter kväll säger jag till mig själv att i morgon ska jag ta det lugnt, andas och göra en sak i taget. Jag ska njuta av livet. Men det går inte att njuta av livet på beställning.

Jag har under hösten förlorat min fyrbenta kamrat. Det kom plötsligt, hon blev bara 9 år. Hennes död påminner mig än en gång om att leva i nuet och att uppskatta det man har för man vet aldrig hur morgondagen kommer att se ut.

IMAG0147                                 IMAG0152
Tilda sovandes tillsammans med liv. En symbol för familjeliv över artgränser. Våren 2011

Jag stressar över att vi har fått ett missfall till. Ännu tidigare, i v 5 den här gången. Jag vet att vi är lyckligt lottade som har två fina barn och att de finns de därute som inte har något barn alls, men det gör inte min sorg mindre och jag är väldigt orolig för att det är något fel på mig och att jag aldrig kommer att få gå igenom en graviditet igen.

Under hösten har jag sakta återgått till att inte sova på nätterna. Jag har vaknat kallsvettig flera gånger per natt, bytt sängkläder, duschat och byggt på mig en större och större ångest över att det är något stort fel på mig. Hårmineralanalysen och alla piller jag har knaprat i mig fungerade bra tills jag lyckades missa en av pillerburkarna under nästan tre månader. De ser likadana ut alla burkar och på något sätt så missade jag den här. Kanske är det där det började igen för jag kände mig väldigt frisk innan dess? Men med sömnbrist kommer dåligt minne, trötthet, oro och givetvis…STRESS!

Så mina vänner, det är helt enkelt mycket tankar som snurrar i mitt huvud just nu och det förklarar att jag inte riktigt lyckats kanalisera mina ord och bloggat.

Slänger ut dessa mina tankar till er och hoppas på en mer harmonisk och balanserad morgondag (ni ser, återigen tankarna framåt).

Carpe diem!

Categories: Övrigt, Hälsa | Tags: , , , | 2 kommentarer

Fullsatt i almedalsbiblioteket!

WP_000892Ann fotograferar Gotländsk solnedgång

Vilken lyckad kväll det blev. Ann Fernholms föreläsning om ”ett sötare blod” drog fullt hus igår kväll. 115 nyfikna människor hade sökt sig till hörsalen i almedalsbiblioteket för att få information om hur sockret påverkar människokroppen. 

Vilken kunskap den kvinnan besitter. Vi fick höra bakgrunden till varför livsmedelsverket gett oss de kostråd de har gjort och ännu gör idag. Råd som i princip gjort oss sjukare. Hon gick igenom hur sockret påverkar våra inre organ och vilka följdsjukdomar det kan leda till, bukfetma, diabetes, alzheimers och olika typer av cancer.

Experiment
Under kvällen gjordes även ett experiment med att mäta blodsockret före och efter intaget av 200 g geléhallon. 10 försökspersoner fick komma upp på scenen. Syftet med experimentet var att Ann ville visa att det behövs inte några stora mängder socker för att blodsockret ska gå upp på ”farligt” höga nivåer. Värt att sägas är ändå att en vältränad person med mycket muskelmassa har lättare att tillgodogöra sig sockret än en stillasittande person.
Intressant var att en av testpersonerna var diabetiker och innan han åt geléhallonen hade han tagit sitt insulin. Då låg hans värde lågt, runt en 4,5. Efteråt hade dock blodsockret stigit till skyhöga 13, 8. Är det då inte själva f_n att diabetiker fortfarande får råd från sjukvården att äta mycket frukt & bröd (kolhydrater) och en och annan bulle (rena sockerkicken) till kaffet?

WP_000893

Läsa statistik på rätt sätt
Den senaste tiden har det varit mycket debatterande i dagstidningar om lågkolhydratskostens vara eller icke vara. I somras någon gång kunde man läsa på förstasidorna om en undersökning som gjorts och hur man kommit fram till att det är skadligt på lång sikt att äta s.k. LCHF – kost.
Ann tog just den undersökningen som exempel och förklarade hur fel det kan bli när man inte läser data på rätt sätt. Man har alltså samlat in data från x antal kvinnor för 20 år sedan om deras matintag (Ann, ursäkta om jag inte berättar det här lika bra som du gjorde). Denna information har alltså sparats för att i realtid följa upp kvinnornas sjukdomshistoria och sedan jämföra den med födointaget. Nu till det intressanta. Ingen av kvinnorna i undersökning åt lågkolhydratkost. För 20 år sedan så var detta utbud obefintligt. Pastan var vit, riset var vitt & man tänkte inte så mycket på långsamma & snabba kolhydrater.
Efter att själv ha läst igenom forskningsrapporten och ställt upp data mot varandra kunde Ann räkna ut att denna s.k. lågkolhydratskosten som kvinnorna åt istället kunde jämföras med intaget av en stor hamburgare (med allt på) och det mina vänner är långt ifrån vad LCHF-are förespråkar.

Det går alltså att göra en höna av en fjäder…

Ann på P4 radio Gotland
För den som är nyfiken och vill höra mer om vad Ann har att säga kan lyssna på dagens ”Godmorgon Gotland”. Då sitter hon med i studion och pratar och besvarar på frågor under ca 50 min. Ni hittar inslaget här. Spola fram till 1:31:10

Nästa projekt
Anns nästa projekt kommer att handla om gluten och det är något jag verkligen ser fram emot att höra mer om. Jag hoppas givetvis på att det inte var hennes sista besök här på ön.

Tack Ann & välkommen åter!

Categories: Hälsa | Tags: , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

ETT SÖTARE BLOD BYTER LOKAL!

ETT SÖTARE BLOD – OM HÄLSOEFFEKTERNA AV ETT SEKEL MED SOCKER.

Observera att lokalen är bytt från säveskolan till almedalsbiblioteket!

Tid: 10 oktober kl. 19.00
Plats: Almedalsbiblioteket, hörsalen (E 22)
Kostnad: 150 kr

ANMÄL DIG HÄR

Det går även bra att anmäla sig på plats, men tänk på att antalet platser är begränsat.

Omslag-illustration_jpg1            Ann-Fernholm_3133-200x300

Om föredraget:
Vi äter allt mer socker och sitter alltmer still. Vårt blod är sötare än någonsin. Kom och lyssna på hur det påverkar hjärta, hjärna, äggstockar, lever och resten av din kropp. Du kommer även att få reda på hur forskare kom fram till att vi skulle äta en lågfettdiet och varför dessa råd sannolikt har gjort oss sjukare.

Boken ”Ett sötare blod” kommer givetvis finnas att köpa på plats till ett förmånligt pris!

Lite fakta om Ann Fernholm:
Ann är journalist och har disputerat i molekylär bioteknik. Hon har arbetat för bland annat SVT:s Vetenskapens värld, Dagens nyheter, Svenska dagbladet, Fokus och forskning och framsteg. 2010 blev hon utnämnd till årets vetenskapsjournalist efter en granskning av solkrämer.

Föreläsningen hålls i samarbete med:
MM-banderoll3

Länkar
Ann Fernholms hemsida
Intervju med Ann Fernholm på UR kunskapskanalen
Medvetna Matval

Categories: Övrigt, Hälsa | Tags: , , , , , | 2 kommentarer

Två sjuka barn & ett stycke frisk mamma. Än så länge…

Idag fredag, min och barnens lediga dag tillsammans, började som den brukar göra – med en glad Liv i min säng runt 06.00 snåret… som sagt, inget ovanligt. Det ovanliga i situationen var att jag kände mig pigg & utvilad vilket fick mig att inse att jag sovit oavbrutet hela natten. Jag minns inte senast när det skedde. Men det hör inte hemma i det här inlägget.

Lukas sov som vanligt som en stock. Undrar hur länge han kommer att behaga sova om mornarna som tonåring nu när han redan som 5 åring är som en död sill?

Vet inte vad klockan är när han vaknar och jämrande sätter sig upp i sängen, tittar på mig och säger
Det här är ju konstigt, jag har ont i huvudet… Så här brukar jag ju inte känna mig mamma”.
Jag tog fram datorn, satte på hans favoritfilm, smurfarna, och bäddade ned honom i soffan. Där fick han ligga medan hans mor slängde in mer ved i kaminen för att sedan ta sig an frukosten.

Liv, som fortfarande var så där pigg som hon brukar vara, hängde på mig i köket. Vi gjorde havregrynsgröt och bananplättar. Det var en riktig mysmorgon utan konflikter och med en frukost som mer var som en lunch, både tidsmässigt & matmässigt.

Någonstans mellan då och nu gick jag upp och satte mig med företagets faktureringar, bad barnen att låta mig vara ifred ett tag med motiveringen att jag då skulle bli klar snabbare så att vi kom iväg till stora stan Visby (biblioteksbesök, fika med moster & simskola för Liv).
Till min förvåning försvann de in på sitt rum och det blev alldeles tyst… Jag menar verkligen tyst.  Fridfullt tyst, inte oroväckande tyst. Efter ett tag tassade jag in till dem och fick se en syn som får en moders hjärta att smälta lite extra… I Lukas säng ligger två lintottar och sover så sött bredvid varandra. Jag böjde mig ned för att känna på Liv, hon var stekhet.

Se där, bara att avboka dagens projekt…

Lukas vaknade, frös och sa att han nog trodde att han skulle kräkas. Inget kräk kom. Jag satte in min fina pojk i duschen där han knökade ihop sin spätiga 5- års lekamen i ett emaljerat fat modell större men ändå för litet. Där satt han och strilade varmvatten över sig och ville inte alls komma ut till ”kylan”.

Lukas förvånar mig ibland. Liv ville ha glass så jag ställde mig och gjorde en extra krämig smoothie som jag sedan serverade oss. Lukas beklagade sig först och sa att han ville ju ha riktig pinnglass.Konversationen lyder som följer:

Mamma, varför kan inte jag en riktig pinnglass för?
– För att vi har ingen riktig pinnglass hemma och hade vi haft det så hade jag inte velat ge den till dig för din kropp är sjuk idag och har fullt upp med att mota bort din feber, huvudvärk och ditt illamående. Om jag skulle ge dig en pinnglass så skulle din kropp få ännu mer jobb med att ta hand om den också och kanske skulle det ta längre tid för dig att bli frisk då.
– Jaha mamma (
stort leende). I sådant fall så… tack!

Fina Lukas min!

Categories: Älskade barn | Tags: , | 1 kommentar

Vi har mustat äpplen

I söndags var Liv & jag på Halfvede musteri i Dalhem med säsongens äppelskörd. Det blev en hel del äppelmust, mer än vad jag trodde. Så nu är frysen full med flaskor inför vintern. Fick tipset att göra glögg på musten. Måste testas längre fram i vinter.

     livmustar1         livmustar2
Liv som första provsmakare…

Äpplen i var & varannan trädgård
Jag tycker att vi svenskar borde bli bättre på att ta hand om våra egna resurser, i detta fall äpplen. Är det kanske så att vi har det alldeles för bra ställt för att bry oss om detta? Det ligger äpplen i var och varannan trädgård och bara ruttnar…

Ok, här kastade jag visst lite sten i glashus -Förra årets äppelskörd gick åt skogen. Vi missade helt enkelt att ta hand om den. Men i år har vi bättrat oss och det känns bra, väldigt bra att kunna dricka must från egen skörd. Jag ska även ta och göra lite äppelmos så fort jag får tid över.

Categories: Hälsa | Tags: , , , | 3 kommentarer

FÖRELÄSNING – ETT SÖTARE BLOD

Missa inte vetenskapsjournalisten Ann Fernholms föredrag i Visby!

ETT SÖTARE BLOD – OM HÄLSOEFFEKTERNA AV ETT SEKEL MED SOCKER.

Tid: 10 oktober kl. 19.00
Plats: Säveskolans aula
Kostnad: 150 kr

ANMÄL DIG HÄR

OBS! Senaste anmälningsdag: 4 oktober

Omslag-illustration_jpg1            Ann-Fernholm_3133-200x300

Om föredraget:
Vi äter allt mer socker och sitter alltmer still. Vårt blod är sötare än någonsin. Kom och lyssna på hur det påverkar hjärta, hjärna, äggstockar, lever och resten av din kropp. Du kommer även att få reda på hur forskare kom fram till att vi skulle äta en lågfettdiet och varför dessa råd sannolikt har gjort oss sjukare.

Lite fakta om Ann Fernholm:
Ann är journalist och har disputerat i molekylär bioteknik. Hon har arbetat för bland annat SVT:s Vetenskapens värld, Dagens nyheter, Svenska dagbladet, Fokus och forskning och framsteg. 2010 blev hon utnämnd till årets vetenskapsjournalist efter en granskning av solkrämer.

Länkar
Ann Fernholms hemsida
Intervju med Ann Fernholm på UR kunskapskanalen

Categories: Övrigt, Hälsa | Tags: , , , , , | 2 kommentarer

Läs den här boken!

Jag är en bokmal, lika bra att erkänna en gång för alla. Kommer ihåg när jag plöjde igenom alla Margit Sandemos 47 böcker om Isfolket. Det var någon gång på högstadiet. Jag bodde väl en ca 20-30 minuters gångväg från skolan. Vanligtvis cyklade jag, men under min ”isfolket period” så gick jag och läste samtidigt. Kanske inte så smart att göra så i ett trafikerat samhälle, men det får beskriva lite hur mycket jag älskar att läsa.

Det sägs att en bra bok är till för att delas. Därför tycker jag att det är en bra idé med boktips på bloggen. Nu är visserligen smaken som baken… delad. Men mitt första boktips är ett måste FÖR ALLA! Åtminstone för dig som uppfyller någon av följande kriterier

1) Kan läsa
2) Vill må bra
3) Har barn (ansvar för någon annans hälsa & välmående)
4) Har diabetes, cancer eller andra kroppsliga besvär

________________________________________________________________________________

Boktips nr 1

Ett sötare blod

Omslag-illustration_jpg1

Författare är vetenskapsjournalisten Ann Fernholm  som även disputerat i molekylär bioteknik. Det här är en kvinna som vet vad hon pratar om. Jag är grymt imponerad av hennes research som gjorts inför den här boken.

Vad handlar då boken om? Jo, socker, socker & återingen socker. Hon går grundligt igenom vad som händer i människokroppen när vi äter socker i alla dess former, rent socker som kolhydrater.
Boken är suverän då den även tar upp bakgrunden till varför livsmedelsverket, staten och svensk sjukvård fastnad i kostråd som uppenbarligen inte fungerar. Har du eller känner du någon som har diabetes, cancer, eller övervikt så läs denna och sprid sedan kunskapen vidare till dina medmänniskor…

Jag vill gå så långt som att säga att det här är en handbok i överlevnad för dagens människor och har du barn så är den ett måste. Det är dags att vi alla ser vårt eget ansvar i hälsofrågan och inte bara litar blint på vad moder stat eller hen i den vita rocken säger. Den här boken ger dig en grymt bra grund att stå på för att kunna fatta vettiga beslut för dig själv och för dina (och andras)barn.

Här har ni en länk till en intervju med författaren själv. Ta dig tid att titta på den och läs sedan boken.

Kunskap är makt och makt ger dig frihet att välja!

Categories: Älskade barn, Hälsa | Tags: , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Vi fick missfall…

Jag och Petter satt och åt lunch igår när han sa till mig

-Vi skulle egentligen blivit föräldrar igen nu i dagarna. Det känns lite jobbigt när jag tänker på det…

Jag har inte tänkt på det på ett tag, men han hade rätt, vi skulle ha blivit med bebis i slutet av juni. Det blev inte som vi tänkt oss…
Vi fick missfall i v 10, tidigt visserligen, men känslomässigt jobbigt ändå. Med tredje barnet i magen så visste man liksom vad man hade att vänta sig (trodde jag), att det skulle bli en liten ny människa att ta hand om och att älska lika mycket som jag älskar Liv & Lukas.

IMG_6997   IMG_6992
Liv & Lukas på äventyr. Sommaren 2012

Man hinner liksom tänka och fantisera om framtiden ganska mycket på 10 veckor så den där morgonen när jag vaknade och såg att jag hade blod i trosorna så blev jag iskall inombords. En blödning behöver visserligen inte betyda missfall, men jag visste det inombords. Kände inte bebis närvaro inte heller kunde jag säga om det var en hon eller han (som jag känt direkt med både Liv & Lukas).

Jag ringde upp Petter som var på jobbet & grät och berättade vad som hänt. Han mötte upp mig på lasarettet. De gjorde ett ultraljud och konstaterade att jag hade ett pågående missfall. Inga hjärtljud och dessutom var bebis mindre för att vara i vecka 10, såg mer att vara i vecka 7.

De följande tre dagarna blödde jag floder (kändes det som), sen slutade det plötsligt och vid ultraljudet veckan efter så kunde de konstatera att jag var ”tom”. De frågade om jag ville prata med någon, men jag avböjde. Jag var förkrossad, men någonstans inom mig så sa en röst att jag inte skulle vara ledsen, bebis kommer tillbaka när tiden är rätt… Hjärnspöken eller inte så var det en ganska trygg känsla och den hjälpte mig att bearbeta sorgen.

Dock har det varit många magar som dragit till sig mina blickar under våren och fått mig att känna att det kunde varit jag. Blandade känslor av vemod, glädje & sorg. Igår fick en gammal barndomskamrat en dotter (grattis Jenny Ritter) och det tillsammans med Petters ord vid lunchbordet har fått mig att börja längta igen…

petter och liv1
Liv på pappas rygg

petter och liv
Mot framtiden
Lickershamn, Gotland. Sommaren 2012

Categories: Älskade barn | Tags: , , | 1 kommentar

Testbak inför Lukas 5 års kalas…

tårta
Testtårta nr 1

Lukas fyller 5 år den 22 juli & i år så kommer kalaset mer eller mindre vara socker, mjölk & glutenfritt. Lukas är helt med på noterna och vi har nu (läs Petter) testbakat en tårta som fick följa med till Petters farmor & farfar igår. I vanliga fall bjuds vi alltid på en himla massa fikabröd. Gott, men fullt med allt det som jag inte vill att min familj ska få i sina kroppar. Jag meddelade värdparet i förväg om att vi stod för ”fikabröd” denna gång. Petter blev lite besviken för han ville så gärna ha Brittas bullar men godkände ändå mitt upptåg..

Tårtan fick följande betyg av testpanelen:

Lukas –
Tummen upp, bambagott. Han klämde i sig 3 tårtbitar. Meddelade dock att han  hellre vill ha jordgubbar än smultron till garnering.
Liv – mer mamma, mer…
Britta – Gott & mättande , som en måltid nästan (tog två tårtbitar)
Lasse – Det var gott, jag tar gärna en bit till när den tinat lite mer
Petter – Åt glatt tre tårtbitar, slickade tallriken (nästan). Meddelade mig att den var ok men inte skitgod och att han bitvis hade sockersug efter Brittas goda fikabröd.
Jag – Mättande & Supergod! bör dock tinas lagom mycket så att den inte är för hård när man äter den.

Summa summarum av fikabesöket:
Barnen var såå nöjda och glada i tårtan. De frågade inte efter vare sig bullar eller kakor. Med andra ord, det som inte syns finns inte!
Britta & Lasse tyckte det var trevligt att vi kom över, det gillade tårtan och Britta verkade inte minsta ledsen över att hon inte fick bjuda på sina bakverk.
Petter var väl så där nöjd, tyckte inte att tårtan smakade lika gott som det som det traditionella sockerfika bordet.
Själv blev jag mätt & belåten och kände mig nöjd med att få bjuda på saker som får kroppen att må bra. Barnen var glada & det gör mig glad. Önskar bara att Petter lyckas ta sig ur sockerträsket så att han får uppleva alla rena smaker utan ett sockerfilter på tungan…

Men vad var det då i tårtan…
Dadlar, kokosfett, kakao, kanel, ingefära, kardemumma, vaniljpulver, agar agar, ananas päron, hallon, kokosflingor, agavesirap, mandlar och visst ja… lite lite turkisk yogurt till krämlagret…
Receptet tog jag från ”Maten är min medicin” av Janesh Vaidya.

Categories: Hälsa, Recept | Tags: , , , , , | 2 kommentarer

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

En annan du

Petra Krantz Lindgren skriver om föräldrar och barn

Den onda badankan

Only dead fish follow the stream...

365 eko

Småbarnsmamma genuint skräckslagen inför framtiden vad gäller klimat och miljö.

Vilda barn

Only dead fish follow the stream...

%d bloggare gillar detta: